Kåseri

 av SkwirZäta

Tankar kring midsommar

Så var det dags för en av årets absoluta höjdpunkter. Det svenskaste av allt, midsommaren med allt som hör därtill. Sätten att fira den är många, i varje fall i våra trakter. Men huvudsaken är ju att man gör det, inte hur.
Jag gjorde för några år sedan tabben att tillbringa midsommaren i Blekinge. Jag borde skrivit ”firade” men jag får nöja mig med ”tillbringade”. För något firande förekom inte, det var som vilken tisdagskväll som helst. En enda ynklig liten midsommarstång kunde jag hitta i nejderna kring Karlshamn men det fanns inga människor i närheten. Stången stod där som ett ensamt monument över något som inte verkade angå en enda människa.

Det året bestämde jag mig för att försöka hålla mig på hemmaplan i fortsättningen.
Inte för att jag är så mycket för att dansa runt stången, det tyckte jag inte ens var roligt när jag var barn. Troligtvis var jag rädd för tjejbaciller. Däremot hyser jag en viss beundran för de föräldrar som gör allt för sina barn och studsar runt i ett ”koack ack ack” i offentlighetens ljus. I dessa tider när 99 procent av alla människor har en telefon där det är ett ögonblicks verk att ställa om den till en filmkamera och föreviga det hela. När nästa dans pågår, ungefär samtidigt som räven raskar över isen, då är filmen redan ute på Facebook och hela världen kan förundras över vilka droger som får oss att bete sig på detta viset.
På tal om Facebook, ni som brukar vara på nätet emellanåt har väl inte undgått att höra klippet med mannen härifrån Dalarna som ringde in till radion och ondgjorde sig över att folk säger ”Missommar” istället för ”Midsommar” Det har ju blivit vad man kallar en viral succé och får väl anses vara ett bevis för att spriten dödar långsamt.
Jag måste i alla fall ge godkänt till våra grannar i väster, värmlänningarna. Jag har flera gånger bevistat firandet i Ransäter och där fanns alla attributen som hör midsommaren till, inklusive den trötte mannen som somnade när han stödde sig mot gärdesgården.
En gång har jag faktiskt lekt storstadsbo och fira midsommar på Skansen också. Det var lite annorlunda. Ni vet hur det brukar se ut på TV när de sänder Allsång på Skansen. Kameran brukar zooma ut över publikhavet som inte verka ha något slut och man undrar hur mycket man kan se av artisterna om man står där bak. Precis så var det när stången skulle resas på Skansen, man skulle haft glädje av en kikare. Då var det intressantare att se på gråsparven som gick och letade efter något ätbart på älgens rygg. Det något omaka paret verkade ha firat midsommar tillsammans tidigare och syntes trivas ihop.

För midsommaren är ju verkligen en helg som brukar få folk att glömma vardagen och ägna sig åt varandra istället. Att sitta utomhus och äta sill och drycker som anses höra därtill. Att skratta och sjunga i nyupptäckta tonarter, det är typisk svensk midsommar. Ibland till grannarnas glädje eller förtret men det spelar egentligen inte så stor roll, huvudsaken att man firar. Är det goda grannar är det ju bara att gå över och sjunga med, den här kvällen är som gjord för förbrödring. Skulle det vara en mindre god granne, då kvittar det ju om denne blir sur, det blir ju ändå bara status quo. Själv har jag bara goda grannar så jag behöver inte anstränga mig extra bara för att det är midsommar.

Så hur ni än firar er midsommar, gläds åt att ni får göra det här i Dalarna!!!

Glad midsommar på er allihop!