Kåseri

 av SkwirZäta

                                        

Pensionärsblogg del II

Jag har fortsatt min utbildning i pensionärstillvaron lite smått. Häromdagen fick jag klart för mig att pensionärerna inte bara är
de som byggt upp det samhälle vi har idag. De är fortfarande en i högsta grad bärande del för att få det att gå runt.
Det stod klart för mig när jag skulle få en tand lagad. Det är fem månader sedan hålet  upptäcktes vid en undersökning men
eftersom tandläkare är en bristvara så har det dröjt fram till nu innan tanden kunde lagas. Nu var det inte akut så jag klandrar ingen för det. Tandläkare är ju inte de enda proffs som det är brist på. Poliser och busschaufförer efterlyses läste jag häromdagen och att det fattas sjuksköterskor och undersköterskor är ju allmänt känt. Fast det togs ju krafttag för att locka sjukvårdspersonal till Falu lasarett i alla fall. Den kloka sjukvårdsledningen kom på att de anställda skulle få betala varje månad för parkeringsplatser vid sjukhuset, utan att ens vara garanterade att det fanns en parkeringsplats när de skulle börja sitt arbetspass. Sen förväntade man sig att få sitta och välja och vraka bland de kompetenta arbetssökande som hela norden slåss om. De lär visst vänta fortfarande. Men väljarna gav de geniala styrande sparken så nu återstår det att se om den skrikande oppositionen kom ihåg vad de skrek om före valet, eller om minnet har förbleknat nu när de sitter vid makten.
Om det är en liknande kamikaze-ledning som orsakar tandläkarbristen vet jag inte men ont om dem verkar det vara. Men nu när jag satt där i tandläkarstolen så framkom det av någon anledning att jag är pensionär. ”Det är jag med” upplyste tandsköterskan. ”Jag också” sa tandläkaren! ”Vi jobbar en dag i veckan” fortsatte de, ”de vill ju ha oss fortfarande.”
Så där satt vi på Folktandvården i Sme’backen och hade en liten informell pensionärsträff, sådär helt apropå. Att det var ett rutinerat pensionärsgäng märktes för på en kvart så var hålet i tanden fixat och det var bara räkningen som återstod. Där var det dock slut på pensionärstillvaron för någon pensionärsrabatt fick man inte. Men det stod ju helt klart att på Folktandvården är det pensionärerna som håller verksamheten flytande.
Annars försöker jag röra mig lite grann, på cykel eller till fots, för att slippa tynga den underbemannade sjukvården. Vi har ju vårt härliga naturreservat Söppenmyren här i Sme’backen och där promenerar jag gärna. Där har jag sett massvis med fåglar som jag inte vet namnet på, jag har sett bäver och kräftor och en gång tror jag att det var en utter som ramlade ner från ett träd. Man kanske ska ha hjälm när man vistas i skog och mark? Därtill går det massvis med får och betar eller helt enkelt kopplar av i hagarna på området och på det sättet håller landskapet öppet. Detsamma gör hästarna som hör till ridklubben på Väderbacken som man passerar under promenaden och man kan få ett gnäggande till hälsning när man passerar.
Trots trängseln med alla djuren så tycker jag att det är väldigt trivsamt och vackert där på myren så jag brukar gå där minst en gång i veckan.
Om jag är en bärande del i samhället nu för tiden vet jag inte men jag fångade ju i alla fall ert intresse i några minuter.

Ta det försiktigt och halka inte på höstlöven!  

Synpunkter till Martin